Just nu funderar jag mycket på hur svårt det är att få ordentligt med utrymme i sitt eget liv. Att bara sitta och hänga. Att bara vara, utan en massa som ska fixas och ordnas.Allt detta ständiga hänsynstagande. Förstår du vad jag menar? Har du någonsin känt likadant?

Varför är det så enkelt och givet att prioritera andras behov och önskningar, och samtidigt så svårt att göra det med sitt eget?

Jag har fantastiska barn och snart barnbarn. Mina vänner är guld värda. Mina syskon skulle jag aldrig vilja vara förutan. Mina svärmödrar ger mig en stor rikedom av kunskap. Mina klienter är modiga och helt underbara. Mina föräldrar är unika.

Jag har på många sätt ett rikt liv, men jag är, som så många andra, dålig på att ge utrymme till mig själv.

Varför kunde inte det vara ett ämne i skolan ” Läran om mig själv”? Allt annat är så himla viktigt att kunna, eller hur? Varför ska vi inte lära oss förstå oss själv från tidig ålder? Varför är inte vi lika viktiga som Geografi, Historia, Svenska, Språk osv?

Du får faktiskt en hemläxa av mig och det är att fundera på vem du är  och vad du behöver just nu, för att må så bra som möjligt.Sen ska du försöka genomföra det. Om inte allt går på en gång, så ge inte upp. Ta en liten bit i taget.

Jag behöver i alla fall få plats i mitt eget liv. Vad behöver du?

Det är inte alltid lätt att ha tillit till att våga göra det man önskar och längtar efter. Det är väldigt lätt att i stället välja den trygga och bekanta vägen. Den vägen man känner till och är mest van vid. Men är den vägen alltid bäst då? Är det inte så att vi utvecklas mest på de lite guppiga vägarna? De vägar vi inte helt och hållet är vana vid? Hur lär man sig våga hoppa in på okända vägar, om man aldrig provar hoppa? Hur vet man att maten är god om man aldrig provsmakar? Hur vet man att sängen är bra, om man inte provligger? Hur vet man vad som passar, om man inte provar?

Livet består att en massa vägar, som vi ständigt utmanas till att prova. Tänk så tråkigt det skulle vara om alla vägar är likadana alltid. Om all mat smakade likadant. Om vi alla tänkte likadant. Om vi såg likadana ut.

Olikheterna gör att vi stärks och utvecklas. Jag har bestämt att jag ska prova nya vägar nu. Testa, känna, utvecklas och uppleva. Varför inte? Det gäller att våga se, våga känna och våga ha tillit till att nya vägar bär och tillför. Eller hur?

Hur gör du när du ska våga testa en ny väg? Funderar du länge eller hoppar du rakt ut?