Att återvända till vår bröllopskyrka i Fröjel, som änka på vår 7-åriga bröllopsdag. Att utsätta mig för sorgens djupa dalar.Att återse platser där vi vandrat hand i hand, lyckliga med varandra. Att återigen vandra på Gotlands mark och låta ensamhetskänslan dåna i mitt inre. Att möta mina rädslor och låta mig svepas bort av alla känslor sorgen river upp.

Varför kan du säkert undra, har jag utsatt mig för detta? Jo, för att sluta fred med sorgen. För att be om frid till mitt inre. För att sluta cirklar och påbörja nya.Ibland måste man utsätta sig för det man är som mest rädd för, för att komma vidare. Resan blev min form av KBT-terapi. För att  vara rädd för att känna är ingen bra kombination med sorg.

Min pilgrimsresa tillbaka till mitt älskade Gotland kommer jag att skriva mer om. Det måste först få landa i mitt inre. Jag slöt fred med Gotland och det gör att jag kan återvända dit med kärlek och längtan i mitt hjärta, inte enbart sorg. Ett stort tack till alla er som hjälpte mig under resans gång.

Vad är du rädd för och vad kan du göra för att bli vän med din rädsla? Kanske är det en plats du ska återvända till? En människa du ska uppsöka? Vad kan du göra för att få känna frid?

Konsten att önska rätt, hur gör man då? Hur lär man sig det? Får man vara egoistisk och önska till sig själv, eller ska man bara önska åt alla andra? Hur gör du? När önskade du något senast? Vågar du göra din önskan synlig?

I förra veckan besökte jag Wanås slott. Ett fantastiskt ställe norr om Kristianstad. I parken finns det många olika konstverk. Ett av dom är Yoko Ono`s önsketräd. Där skriver man sin önskning på en lapp och hänger upp det i ett av träden. Önskningarna är väldigt olika. Från både vuxna och barn. En vacker syn som ger hopp om framtiden. För önskningar ger hopp och hopp leder oss framåt.

Jag önskar frid, fred och harmoni i mitt inre. En önskning som gäller mig själv. Det är vad jag behöver just nu, för att kunna sätta en fot framför den andra. Börja önska du med och starta med dig själv. Öva, öva och öva.