En envis bacill har invaderat vårt hem. Båda jag och dottern har mått dåligt. När orken inte finns och vila är det enda som gäller, då hinner tankarna få fritt spelrum i mitt huvud. Som de har åkt berg och dalbana. Jag är inte ofta hemma från mitt arbete och det stökar givetvis till det, för fler än mig själv. Klienter som ska nås och ombokas mitt i en feber-frossa. Min hjärna har väl inte direkt varit helt klar till sådant stök. Nu hoppas jag att alla baciller håller sig på långt avstånd från vårt hem.
Det positiva med en sjuk-vecka är att saker och ting hinner planeras, landa och bearbetas. Jag står inför en ny fas i mitt liv och det kräver mod och att en hel del rädslor försvinner. Men det bästa sättet att plocka bort rädslor, är att utmana dom. Det fungerar i alla fall på mig. Hemmet ska fixas och dottern ska få ett nytt rum. Nu ska hela huset få liv igen och jag som inte har världens bästa förhållande till byggdamm får blunda och bara följa med på turen. För jag vet att det blir bra.
Våren finns inom räckhåll. Naturen ändrar färg. Solen värmer ( när den väl visar sig). Jag kan snart njuta av en kaffe i min trädgård. En ny bok ska skrivas. Nya blommor ska planeras. En fantastisk man vandrar vid min sida. En resa planeras med goda vänner. Alla härliga klienter jag kommer att få möta.
Visst finns det guldkorn i vardagen. Det gäller bara att hålla ögonen öppna efter dom.
