Att hitta sin väg, istället för att irra runt på andras, är något Andevärlden ofta påminner oss om. Hur hittar jag då min egen väg? Vad är min väg? Hur vet jag att jag är på rätt väg? Frågorna är många och svaren finns inte hos någon annan. Det är en känsla inom dig själv. En vetskap om att det här mår jag bra av. Det här känns rätt. Det här blir jag glad av osv. Om vi aldrig tar tid till att göra det vi mår bra av, tid till återhämtning, tid till våra behov och tid till våra intressen, så far vi vilsna. Blir vi vilsna, så skapar vi en olycklighet. Sen rullar det på, av bara farten. Du kan inte tanka din energi, genom att alltid befinna dig på andra människors vägar. Där finns bara deras energi, inte din.

Dela lika, så att du också får påfyllnad. Hjälp en människa i en timme och hjälp dig själv i en timme. Detta är rättvisa. Eller hur?

Sluta skjut upp dina behov, tills allt runt dig är färdigt. Det kommer aldrig att bli tid över till dig. Du måste helt enkelt ta tid till dig själv. Minns, en till dig och en till mig och alla blir nöjda.