Jag föddes i norra Norge  på en liten ö och kom till Sverige som 1,5 åring. Den mediala ådran går flera led bakåt i släkten. Som liten minns jag hur min gammelmormor, bredde smörgåsar med sylt på och gick ut och matade måsarna med dom. Där stod hon och pratade rakt ut med fåglarna. Det var det hon sa, men jag har på senare tid förstått att hon pratade med andra också. Fåglarna var bara en täckmantel. Jag önskar att hon hade pratat med mig om upplevelserna, men det var så tyst om det.

Min mamma är också väldigt medial, men hon har aldrig riktigt vågat varken lita på det eller utveckla det. Jag lärde mig tidigt att lyssna på hennes drömmar, eftersom de ofta var sanndrömmar. Vi pratar mycket om Andevärlden, hon och jag. Det är en viktig bit för oss båda, att kunna prata naturligt om det.

Första gången jag minns att jag sett en icke levande person var jag sju år. Vi var på besök hos min gammelmormor. Mannen satt en hel natt inne på mitt rum, som om han vaktade mig. Han satt på en stol precis bredvid dörren. Jag var livrädd. Mamma pratade bort det, men när jag blev äldre berättade hon att hon själv sett mannen många gånger och att han skyddade oss som tillhörde familjen. Här startade min mörkerrädsla. Jag har aldrig varit rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. När jag såg folk inomhus, sa andra att där var tomt. Klart jag blev rädd.

Mamma har alltid varit rädd att jag skulle utveckla den här förmågan. Den har varit lite av en förbannelse, för flera i släkten. Något sådant önskar man inte sitt barn, eller hur?

Jag började som andra spå i kort, under högstadietiden. När jag såg saker som stämde, skyllde jag alltid på att jag hade livlig fantasi och att jag gissade. Där blev jag rädd flera gånger för mitt eget seende. Sen stängde jag dörren till den mediala världen under en lång tid. Livet kom och ställde krav. Det var skola, kärlek, barn, hus och flytt. Jag var fullt upptagen med att få vardagen med stor familj att flyta.

Under slutet av 90-talet väntade jag mitt femte barn, samtidigt blev min bror Tony dödssjuk i ALS. Då öppnades dörrarna till Andevärlden på vid gavel och jag kunde inte göra något för att förhindra informationen som började flöda.

Det blev väldigt intensivt, så jag valde att släppa mitt vanliga arbete och börja ge den här informationen till mina medmänniskor.

.Alla föds mediala, men alla kan inte använda sig av det. Min uppgift är att få människor till att förstå att de har sin kunskap inom sig, bara de börjar lyssna på sin inre röst. Det låter svårt, men det är det inte. Alla kan, bara man tror på sin egen förmåga. Svårare än så är det inte och min uppgift är att hjälpa till, helt enkelt.