.
Har du någon gång funderat över hur det ser ut och upplevs att vara cell i din kropp? Hur dina organ mår? Hur dina celler sliter och släpar varje sekund för att du ska leva och det enda dom får tillbaka är klagan och krav. De får inte sina raster, i tid. När de har behov av ny näring, så har du inte tid att äta. När de behöver tömma ur avfallet de tagit hand om, har du inte tid att gå på toa. När de skriker av smärta, bedövar du dom med värktabletter, så att de ska fortsätta göra sitt jobb. När de behöver en liten stunds återhämtning, säger du att jobbet ska bli färdigt först. När de ligger utslagna, skadade och förtvivlade, så skickar du nya krav till dom. Varför kan man ju undra, tar du så sällan hand om din kropp? Om detta hade varit din arbetsplats, hade du stannat kvar då?
Hej Randi,
och tack för så kloka ord. Självklara egentligen men ändå nästan aldrig tänkta. Det där ska jag ta med mig och försöka tänka MINST en gång om dagen. Ha en fin dag
Det tål att tänkas på, eller hur? Vi är inte alltid så snälla mot vår kropp.
varm kram Randi