Vad som än sker i livet, så går solen alltid upp igen. Sen går den ner igen. Så håller det på. Även om man undrar ibland hur saker och ting ska bli, så kommer en ny dag, en ny soluppgång. Livet består av upp och nergångar. Det hör liksom till och även om jag varje kväll undrar hur morgondagen ska bli, så på något sätt kommer en ny dag. Sen blir inte dagarna riktigt som man tänkt sig, men jag får ju en ny chans imorgon igen. En dag så går kanske solen upp och dagen blir precis som jag tänkt mig. En dag kommer jag att förstå att livet och sorgen måste bli vänner i mitt liv. Just nu vill dom inte riktigt kännas vid varandra. Kanske en dag så är solen återigen i mitt liv. Tills dess så kommer solen att fortsätta gå upp varje dag och gå ner varje kväll. Så är livet.
Det finns liksom inget bra att säga, Randi..inga ord hjälper, det enda jag kan säga är att kärlek finns mellan livet och sorgen..att fylla upp med under tiden..
<3 <3 <3 <3 <3
Jag känner med dig i det du skriver och förstår att saker och ting är tuffa. Man växer med alla ens erfarenheter, ibland känns det inte som att det någonsin kommer att bli bra igen men så sakta men säkert utan att man märker det så försvinner smärtan och en dag vaknar man upp och inser att det går att leva ändå, det går att le och så börjar livet igen. Allting har sin tid och jag tvivlar inte på att du en dag vaknar och njuter av livet igen. <3