Författararkiv: Randi Kibsgård

Gör du så här?

Lämna ett svar

Retar du dig på din kropp? Ditt utseende? Vikt? Förmåga? Ork? Styrka? Gnäller du på dig själv? Tycker att du borde klara mer? Du borde hinna allt? Blir du missnöjd med ditt eget presterande? Tänker du dåliga saker om dig själv?

Du mobbar dig själv, genom att tänka elaka saker om dig. Är du en mobbare som är elak mot alla dina celler? De som gör allt för dig. Dygnet runt. Din själ då? Får den chansen att flyga högt och fritt, eller låser du in den för att du inte tror på din egen förmåga?

Bli lika snäll mot dig själv, som du är mot andra. Visa lika mycket hänsyn till dina egna brister och behov, som du gör till andra. Är du inte lika mycket värd, eller vad är det frågan om?

Varför mobbar du dig själv?

 

Att bygga för livet

Lämna ett svar

 

Vi föds. Vi lever. Vi dör. Så är det för oss alla. Det som också är en gemensam nämnare är att vi äter. Ibland äter vi sunt och ibland inte. Tänk om vi hade börjat bli noggrannare med vad vi äter. Stannat upp en stund och funderat på om våra biljoner små celler är glada av det vi stoppar i oss. De förväntas ta hand om vår kropp. Läka den. Stärka den.Få den att vakna varje dag. De ser helt enkelt till så att vi lever. Och vad gör vi för att hjälpa dom med sina uppdrag? Ger vi dom rätt förutsättningar till att kunna arbeta på allra bästa sätt? Ger vi dom rätt byggmaterial? Ger vi dom rätt utrustning till att kunna stå pall  när virus invaderar oss? Det vi ger dom att arbeta med, det är det dom har för att se till så att vi lever ännu en dag.

En sak vi kan göra är att i varje fall fundera på vad vi stoppar i oss och fråga oss själva ” hjälper jag min kropp nu?”  Äter du sopor, blir din kropp en soptipp. Tyvärr tillhör socker kategorin sopor. Hur gott det än är, så är det en fiende i förklädnad. Smakar gott och skapar skit och oreda. Socker smakar bara gott i munnen, för övriga kroppen skapar det en besk eftersmak.

Det du äter idag bygger din väg för morgondagen. Hur vill du må när du vaknar imorgon? Du är din kropps chef.

Färgernas betydelse

Lämna ett svar

Höstmörkret lägger sin filt över oss, med både rusk, regn och kyliga vindar. Färgerna på träden är fantastiskt vackra, men snart finns inga löv kvar på grund av alla dessa vindar. Jag älskar färger och nu när många lägger ut höstbilder, så tar jag en bild från i somras. Det ger mig energi och glädje. Jag bläddrar bland alla 1000-tals med bilder som jag tagit och njuter av minnena dom ger. Nu när vi går in i en period då det inte finns så mycket färg, är det viktigt att på något sätt fylla sig med färgernas magi. Färger läker. Färger stärker. Färger ger inspiration. Svart är också en färg, vilket inte alla håller med om. Svart är bra på att neutralisera och dämpa. Precis som grå och beige färg. När vi behöver få en starthjälp i vår energi, så är det andra färger än de som dämpar vi ska umgås med. Det kan räcka med ett par färgglada strumpor eller vantar.

Jag för min del älskar färg på mina kläder och jag kan blanda hej vilt. Det finns inga regler. När vi blir intresserade av en färg och nästan överdriver vårt intresse för den, så är det något med den färgen vi behöver. Grönt lugnar. Därför finns det i många väntrum. Rött stimulerar aptiten. Därför finns det ofta i en restaurangmiljö.Orange stimulerar den kreativa energin. Gult stärker vårt självförtroende. Rosa står för villkorslös kärlek osv.

Njut av färger i höstmörkret och glöm inte  bort att drömma & önska. Det är dags för en ide-period för allt levande så det är inte konstigt alla går runt och gäspar. Följ naturens rytm. Tillåt varv-antalet att gå ner och återhämta dig.

Funderingar i höstmörkret

Lämna ett svar

Hösten är här och jag både gillar och inte gillar den. Färgerna och lugnet den medför, är alldeles underbart. Men kylan, rusket, blåsten och regnet skulle jag kunnat vara utan. Just nu planerar jag min flytt av mitt kontor. Flytten går inte många meter, men dock krävs det lite tankar och funderingar. Jag är nämligen ingen människa som gillar att flytta. Det tar tid innan mina energier bott in sig.

Lite nyheter som är på gång, är alltså en flytt till ett annat hälsoställe. Hälsokuben i Trelleborg. Ett ljudisolerat rum lockar mig vidare, annars har jag en väldigt trivsel där jag är just nu. En ny bok, ska förhoppningsvis kunna se dagens ljus i mitt kommande tysta rum. Även oftare uppdatering av min blogg har jag tänkt. Vi måste ju se hur det går för cellen som inte är nöjd i kroppen. Många historier håller på att utformas i mitt inre.

Än så länge får ni hålla till godo med böckerna Bortom Gränsen , som finns som e-bok på Adlibris, Bokus och IBooks & Under Väntan, som jag säljer på mitt kontor och den är med till försäljning på mina seanser och föredrag. Under Väntan säljs tillsammans med ett personligt budskap från andevärlden.

Jag tar numera både Swish och kontanter.

Ha det gott så länge i höstens mys.

Jag och hösten är tillbaka.

Lämna ett svar

 

Det känns som rapsen precis blommade och sommaren stod framför oss. Nu är hösten på intåg och jag börjar arbeta igen.Tiden går fort, eller hur? Mitt program är uppdaterat och jag är laddad inför att träffa er igen. Hösten kommer att flyta på som vanligt. Min första bok ”Bortom Gränsen” finns på nerladdning på Bokus/Adlibris/Ibooks. Bok nummer 2, ”Under Väntan” säljer jag både på mitt kontor och när jag är ute och har föredrag och seans. Numera tar mitt föredrag Swish, så lite modern har jag och Änglarna blivit. Vi håller oss uppdaterade med alla nymodernigheter som kan underlätta vardagen.

En förändring kommer den 1 december. Då lämnar jag FameFitness för att flytta till ett ljudisolerat kontor. Vilket kommer att gynna både mig och er. Mer info kommer inom kort. Allt har en början och ett slut. Vilken tur att det kommer att komma fler vårar och somrar då rapsen återigen gör mig lyrisk över dess doft och gyllene färg.

Då kom mail nr 2 till kroppens förvaltare.

Lämna ett svar

Från:Lyssna på min röst <lyssnapaminrost@gmail.com>

torsdag 20 juli 2017 15:28

Till: Förvaltningschefen <forvaltarenavkroppen@gmail.com>

Hej du som ska vara den kloke,

Nu är det jag igen. Den besvärliga cellen, men vad ska jag ta mig till? Ingen annan orkar längre försöka göra sin röst hörd. Många har liksom gett upp och förlikat sig med sin situation.Det råder en uppgiven stämning på många platser i kroppen. Framför allt i levern och i lungorna. Där är cellerna så utmattade av det som händer. En del celler har helt enkelt slutat göra sitt jobb, för vad ska det tjäna till? Frustration över att aldrig få gjort det som behövs göras. Viktiga saker skjuts upp. Rensning och läkning får stå till sidan. Ingenting kan förberedas och fullföljas, utan dessa ständiga avbrott. Att ingen förstår vad som händer. Vad kan det bero på? Vill man inte bibehålla sig frisk, stark och uthållig? Vill man bli sjuk och svag? Är det så människan önskar ha det eller vad är det frågan om? Vill man förkorta sitt redan korta liv på jorden?

Jag ska förtydliga mitt budskap genom att berätta en historia för dig. Du behöver använda dig av din fantasi. Inget annat.

Föreställ dig att du släpar dig till din arbetsplats. Du stämplar in. Tar en kaffe. Pratar lite med dina kolleger. Vaknar sakta till liv och är äntligen redo för dagens arbetsuppgifter. Du har planerat dagens schema på allra bästa sätt. Du kavlar upp ärmarna. Går till din arbetsplats och är redo att börja. Du hinner bara starta och så går brandlarmet. Röken väller in. Alla arbetare ska ut ur byggnaden. Röken ska vädras ut. Du börjar bli smått irriterad. Ni får tillåtelse att gå in igen och fortsätta att arbeta. Efter en liten stund går brandlarmet igen och ny rök väller in. Samma sak igen. Ut med alla och vänta tills röken är utvädrad.

Nu börjar stressen komma. Hur ska jag hinna allt? Måste jag jobba över? Hur ska jag orka? Osv. Detta fortsätter varje dag. Flera gånger per arbetspass. Viktigt arbete skjuts upp och helt plötsligt arbetar du i en väldigt osund miljö, vilket inget skyddsombud skulle godkänna. Du får aldrig gjort det du ska. Du kan inte utföra dina uppgifter på allra bästa sätt, eftersom du inte har de rätta förutsättningarna. Vilket i sin tur bidrar till att de goda resultaten uteblir.

Hängde du med på detta?

Detta händer i kroppen varje gång människan röker. Viktiga saker i kroppen får stå till sidan. Allt stannar upp. Precis allt. Eftersom röken är giftig, går all energi åt att få bort gifterna. Levern stoppar allt den håller på med för att hjälpa till få bort gifterna. Det betyder att allt annat viktigt levern ska ta hand om får vänta. Blodet från tarmarna blir inte renat. Omvandlingen av energi från maten får vänta. Vilket i sin tur gör att alla dessa celler som får arbeta som rökdykare, blir utan energi. Liksom alla andra celler, som har arbetsuppgifter att sköta. Lagring av vitaminer, hinns inte med. Sen kan man enkelt förstå vad allt det här innebär. Lungorna kan inte utföra sitt arbete, eftersom de hela tiden är rökfyllda. Cellerna ser ju inte ett enda dugg mer än rök + att de hela tiden får vänta tills röken är utvädrad. Hur ska de kunna syresätta blodet och rena det från koldioxid?

Vad tänker du göra åt det här problemet? För vi ger snart upp. Dina arbetare är inte glada. De trivs inte på sin arbetsplats. Det var inte det här de var skapta till att göra, från början. De känner sig lurade.

 

Med vänliga hälsningar

En cell i den fabrik som du är förvaltare i, som kallas kroppen.

Tänk om du fick ett sånt här mail en dag…

Lämna ett svar

Från:Lyssna på min röst <lyssnapaminrost@gmail.com>

måndag 3 juli 2017 21:17

Till: Förvaltningschefen <forvaltarenavkroppen@gmail.com>

 

Hej du kloke,

Snälla hörsamma en cells rop på hjälp:

Hur många gånger ska en liten cell behöva skrika på hjälp? Ingen lyssnar på mig! Inte arbetsledaren, inte ens du som är förvaltningschef. Du är ju den som har all kunskap. All förståelse och allt ansvar, eller hur? Hur missar du det som pågår mitt framför dig, inom din egen organisation? Ett totalt kaos. Hur ska det sluta?  Vem ska jag vända mig till, om du inte kan förstå? Jag skriver till dig i desperation. Som en sista utväg, önskar jag få dig att förstå allvaret i det som händer på min arbetsplats. En plats du är ansvarig för, men som du väldigt ofta väljer att nonchalera.

Här finns en massa yra hönor som springer runt och kan inget annat än att lägga all sin energi och kunskap på det absolut nödvändigaste. Läckage blir lagar provisoriskt, med i stort sett ingen som helst hållbarhet.

Allt ska tas om hand om sen, sen och åter igen sen. När är det sen? Kroppen hålls allt som oftast ihop med tillfälliga lösningar. En sådan är tabletter i alla dess storlekar och former. Vissa med bättre funktion, än andra.

Några livsviktiga, medans andra bara förstör för oss. En som förstör vår arbetsmiljö och vår uthållighet, är värktabletter. Vi tappar vår klarhet och vår styrka. Det är omöjligt att ha fullt fokus och göra ett bra jobb, när värktabletterna ligger som en dimma över vår arbetsmiljö.

Vi förlorar även arbetare, eftersom de helt enkelt går i dvala. Chefen, människan, kan fortsätta med samma beteende, medans vi får ett rent helvete. Kroppen faller mer och mer isär och hur håller den till slut ihop? Kosten som vi ska få vår näring ifrån, kommer allt mer sällan. Näringsämnena får vi vaska fram, så obefintliga är dom. Tänk så många celler som måste avsättas till detta detektivarbete. Det betyder att deras egentliga uppdrag får vänta. Vilken kedjereaktion sätter inte detta igång?

Med den mat människan äter, ska vi sköta all funktion i kroppen. Lappa och laga. Förebygga. Se till så att allt fungerar som det ska och dessutom skapa nya celler. Det förstår vem som helst att den summan aldrig stämmer. Det räcker allt som oftast bara till för akuta åtgärder. Inget annat. När sen orsak och verkan står och knackar på, blir alltid människan så förvånad. Hur gick det här till?

Jo det kan jag berätta för er, trots att jag är osynlig för blotta människosynen, så är jag oerhört kunnig om kroppens uppbyggnad. Jag har all kunskap som behövs för att förstå hur en kropp byggs. Hur den växer. Hur nya celler skapas. Vilka åtgärder som behöver göras och hur man förebygger. Från dag ett i skapandestadiet, tills kroppen gjort sitt arbete klart och själen kan lämna sin arbetsplats, för den här gången.

Visst chefen (människan) kan vara trevlig emellanåt. Men det är inte samma sak som att chefen lyssnar aktivt och förstår. Var finns åtgärdsplaneringen? Framtidstänket? Hur ska vi kunna göra vårt jobb på allra bästa sätt, med det beteende människan har fått? Det finns inget samarbete. Det krävs oerhört mycket av oss, varenda sekund och vad får vi tillbaka? Vila? Näring? Uppskattning? Absolut inte!

Om vi varit ett vinstdrivande företag i stället för ”fabriken kroppen”, då hade det sett annorlunda ut, eller hur? Då hade det funnit en planering som låg 1 år, 5 år och 10 år fram i tiden. Man vill ju att ens företag ska gå bra och helst ska arbetarna få lön för mödan. Utan glada arbetare, blir det ingen bra stämning. Underskattade arbetare, bidrar inte till 100%. De ser inte till företagets bästa. Varför skulle dom? Det ger ju ingenting tillbaka. Har bara en massa nya krav. Ribban på prestation höjs hela tiden. Finns ett sådant tänk mellan kroppens chef, människan, och dess celler? Som oftast finns det inte förrän något händer i kroppen och den blir sjuk. När en avdelning inte fungerar som den ska, fungerar inte de andra med full kapacitet heller. Det ena ger det andra. Får man exempelvis högt blodtryck, skadas de de celler som inte klarar det nya höga trycket som dom utsätts för. Då kan inte dom arbeta på bästa sätt och kedjereaktionen är igång. Det här förstår ju vem som helst, eller?

Nu fick du något att fundera över. Kanske är du rent av rasande, men vad har jag att förlora på att försöka få dig att lyssna? Dör gör vi ju ändå. Frågan är bara när, hur och varför.

Med vänliga hälsningar

En cell i den fabrik som du är förvaltare av, som kallas kroppen.

När tänker du börja tänka på din framtid? Eller vill du inte ha en framtid?