Författararkiv: Randi Kibsgård

Varför gör vi skillnad?

Lämna ett svar

 

Vi alla lever på samma jord. Andas samma luft. Lever av det jorden erbjuder oss. Badar i havet som rör sig över vårt jordklot. Vi pratar om lika värde. Om rättigheter och skyldigheter. Vi pratar om religion och olikheterna där. Vi pratar om hudfärg. Vi pratar vårt och deras.

Vi är dåliga på att bara titta på att vi är människor som  lever samtidigt på jorden. Det yttre förblindar oss i mångt och mycket. Pengar och makt gör att vi vaktar ”vårt” territorium. Gränser dras. Går någon på ”fel”sida om gränsen, startar krigiska handlingar. När blev det så här fel och varför?

Hur många människor ska dö pga svält, sjukdomar, religion och krig, innan vi förstår att alla har samma rätt att vistas på jorden och få ta del av  jordens rikedom, oavsett var man är född?

Tänk nästa gång kanske du född på en plats, där du får starta i en uppförsbacke, redan från dag1. Du kommer tillbaka till jorden och hur vill du då att jorden ska se ut? En sak är i varje fall säkert, du får en annan praktikplats nästa gång

Genom att redan nu göra aktiva val för jordens och mänsklighetens fortlevnad, så har du också en plats att återvända till.

Alla själar har lika värde. Alla tillhör vi samma grupp. Det är gruppen av själar, som just nu är på jorden samtidigt och gör sin praktik som människa.

Alla praktiserar olika insikter. Alla har lika stor rätt att få vara här. Alla behövs för att lärandet ska kunna utvecklas. För vi lär oss av varandra.

Vi är alla ett universum.

En vecka i en sjukstuga, skapar tid till reflektioner över livet.

1 svar

 

En envis bacill har invaderat  vårt hem. Båda jag och dottern har mått dåligt. När orken inte finns och vila är det enda som gäller, då hinner tankarna få fritt spelrum i mitt huvud. Som de har åkt berg och dalbana. Jag är inte ofta hemma från mitt arbete och det stökar givetvis till det, för fler än mig själv. Klienter som ska nås och ombokas mitt i en feber-frossa. Min hjärna har väl inte direkt varit helt klar till sådant stök. Nu hoppas jag att alla baciller håller sig på långt avstånd från vårt hem.

Det positiva med en sjuk-vecka är att saker och ting hinner planeras, landa och bearbetas. Jag står inför en ny fas i mitt liv och det kräver mod och att en hel del rädslor försvinner. Men det bästa sättet att plocka bort rädslor, är att utmana dom. Det fungerar i alla fall på mig. Hemmet ska fixas och dottern ska få ett nytt rum. Nu ska hela huset få liv igen och jag som inte har världens bästa förhållande till byggdamm får blunda och bara följa med på turen. För jag vet att det blir bra.

Våren finns inom räckhåll. Naturen ändrar färg. Solen värmer ( när den väl visar sig). Jag kan snart njuta av en kaffe i min trädgård. En ny bok ska skrivas. Nya blommor ska planeras. En fantastisk man vandrar vid min sida. En resa planeras med goda vänner. Alla härliga klienter jag kommer att få möta.

Visst finns det guldkorn i vardagen. Det gäller bara att hålla ögonen öppna efter dom.

Vad längtar du till?

Lämna ett svar

Just nu längtar jag till sol, bad, värme och allt som vår och sommar innehåller. Varje år vid den här tiden, så håller jag på att längta ihjäl mig efter solen. Jag är förmodligen inte den enda. Jag är inte riktigt skapt för vinterkläder, strumpor, Mössor, vantar, skrapa rutor, regn, rusk och allt det gråa. För vintern i Skåne är just grå och jag kan ju lägga till med att grått är inte min favoritfärg.

Tacka vet jag fika utomhus, i solen, utan att huttra av köld.

Jag älskar se livet återvända och det är precis det som händer i naturen när våren kommer. Varje år sker samma magi. Varje år är jag lika hänförd. Visst hade jag kunnat ta en resa till ett varmare land, just nu. Men det gör ju inte det mer vår i Sverige, eller hur?

Vår och sommar. Några av jordelivets godbitar. Och jag börjar snart skriva på en ny bok, så fort våren börjar spira…..

 

Återhämtningstid – hur gör du?

Lämna ett svar

 

Just nu funderar jag mycket på återhämtningstid. Jag önskar att jag blir bättre på det. Det är nog inte fel att gå lite i ide emellanåt och fundera på vad man behöver just nu, för att kunna återhämta sig. Min återhämtning får jag via min kreativitet och genom att umgås med mina nära & kära. Vandra i skogen. Vara vid stranden. Hänga på ett fik. Resa. Träna. Problemet kan vara att få in det i ett hållbart dags-schema, eller hur? Vilket sätt passar dig, just nu?

 

Tiden som gått och tiden som kommer

Lämna ett svar

 

Att lämna något bakom sig och vandra fram mot nya möjligheter. Det är en speciell känsla. 2016 har varit ett intensivt år och jag har upplevt saker som jag inte trodde var möjligt.De fanns inte ens i min fantasi. Nu står jag här den 1 Januari, ännu en gång och blickar ut över ett nytt år. Jag ser min väg väldigt tydligt, men den är inte inredd än. Just idag, ska jag fundera på hur  jag vill inreda vägen som ska ta mig fram genom 2017. Fällor och hinder jag ska undvika att dekorera med, som sorg, stress, oro och sjukdomar. Saker jag önskar extra mycket av är till exempel kreativitet, resor, och kärlek.

Jag vill sitta här om ett år igen och tänka att 2017 blev precis som jag önskade.

Gott nytt år på er alla och minns att det är du som ska ha huvudrollen i ditt eget liv. Ingen annan!

Vardagsgullighet

Lämna ett svar

img_2494

Något Andevärlden ofta påpekar, det är att vi människor är väldigt dåliga på just vardagsgullighet. Fram för allt i våra relationer. Vi glömmer liksom bort att dom som finns i vår närhet, är dom viktigaste vi har. Att ge beröm och uppskattning, utan att förvänta sig att få något tillbaka. Att säga ”vad glad jag är att se dig”. Att säga ”jag är glad att du finns i mitt liv”Att säga ”Jag älskar dig”. Att skicka ett litet gulligt sms. Att kramas när man möts och när man skiljs åt. Att uppmärksamma varandra under vardagen med  små tecken. Hur svårt kan det vara?!

Vi har alldeles för lätt att ta vår omgivning för givet. Att ge ett leende. Att hämta kaffe. Att ge en klapp på kinden. Att vara vänlig, helt enkelt.

Kraven, förväntningarna och besvikelserna tar ofta överhand. Varför? Just det här problemet gör att kärleken inte riktigt får plats i vår vardag. Hur ska den då kunna överleva? Utan näring?

Vi blir mer och mer ensamma, som människor, för vi ger helt enkelt inte tid till de som betyder mest för oss. Ett sms. Ett ord. En kram. Tar absolut ingen tid, eller hur?

Att våga följa en annan väg

Lämna ett svar

img_0103_blogg

Nu är det gjort. Beslut har tagits. Möbler är flyttade. Pennorna och papper är på plats. I magen flyger fjärilarna. Allt är upp och ner, men ändå inte. Jag är glad, lycklig, förväntansfull och oerhört nöjd med mitt nya steg. Ibland  behövs förändringar. Det kan till och med vara så att man helt enkelt inte har något val. Ens omedvetna kör sitt eget race. Det gäller bara att tacka och ta emot. En stor portion mod kan vara bra att ha, ifall tvivelfrön vill hitta en plats att gro på.

Från och med den 7 november finns jag på http://www.famefitness.se

Det ligger på Maskingatan 43, 231 51 Trelleborg. En stor friskvårdsanläggning. Ett av Sveriges modernaste. Här finns jag. En perfekt plats för mig. Jag hoppas även att ni kommer att gilla det.