Kategoriarkiv: Tankar från en cell i en kropp

Vad ger dig glada tankar?

Lämna ett svar

I dessa tider med corona-virus och allt viruset drar med sig. Arbetslöshet, ekonomiskt kris och massor av förändringar är det viktigt att ha en enkelt väg in till sina glada tankar. Vad gör dig glad? Hur får du tillgång till ditt positiva tänkande? Rädslor försvagar vårt motstånd. Både immunförsvar och vår mentala styrka försvagas av rädslor. Jag tänker att jag ska vara i bästa form när viruset försöker ta sig in i min kropp. Hur tänker jag då göra det?

Jo, med bra kost, frisk luft, bra kondition, ett positivt tänkande, bra sömn och inga rädslor. Slänger man in en hel del kärlek i det så har jag en bra motståndskraftig rustning på mig. Det går inte att försöka stå emot ett virus med en svag kropp och ett svagt sinne. Då rullas röda mattan ut till viruset, som har fri lejd in i kroppen. Hur gör du för att rusta dig på bästa sätt? Alla får vi viruset någon gång under vårt liv, på ett eller annat sätt. Frågan är inte om vi får det, utan när vi får det. Stärk dig och du har bäst förutsättningar till att slåss mot viruset, när det väl anfaller. Du vill väl vinna denna kampen?

Hur börjar jag att förändra?

Lämna ett svar

Det har gått 15 dagar in på det nya året. Överallt omges vi av dietförslag, träningstips och snabb-fix till vår kropp. Det vi alla oftast vet, är att det finns inga gen-vägar till att bli stark och frisk. Någonstans har det blivit allra viktigast att vara smal. Jag har startat min vandring mot att vara frisk och stark, både fysiskt och psykiskt. Min kropp är den enda kropp jag har, det här livet. Jag får ingen ny. Visst kan dom renovera den, men aldrig fullt ut. Vid varje renovering, så finns någon rest kvar. Det som är mitt prio 1 just nu, är att minimera stress, eftersom stress är en miljöbov för kroppen. Hur gör jag det då rent praktiskt? Jo, jag försöker låta bli att skynda mig och jag försöker att göra en sak i taget. Inte helt enkelt, men en väldigt bra början. Hur gör du för att minimera stress? Vad kan du förändra i din vardag, för att må så bra som möjligt?

Jo, sen försöker jag äta bra mat för min kropp, jämnt fördelat under dagen. Det här är min start till att bli den bästa förvaltaren mina celler någonsin skådat.

Gör du så här?

Lämna ett svar

Retar du dig på din kropp? Ditt utseende? Vikt? Förmåga? Ork? Styrka? Gnäller du på dig själv? Tycker att du borde klara mer? Du borde hinna allt? Blir du missnöjd med ditt eget presterande? Tänker du dåliga saker om dig själv?

Du mobbar dig själv, genom att tänka elaka saker om dig. Är du en mobbare som är elak mot alla dina celler? De som gör allt för dig. Dygnet runt. Din själ då? Får den chansen att flyga högt och fritt, eller låser du in den för att du inte tror på din egen förmåga?

Bli lika snäll mot dig själv, som du är mot andra. Visa lika mycket hänsyn till dina egna brister och behov, som du gör till andra. Är du inte lika mycket värd, eller vad är det frågan om?

Varför mobbar du dig själv?

 

Hur gör du när du lyssnar på din kropp idag?

Lämna ett svar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Det där med att lyssna på sin kropp, är det något alla kan? Eller är det bara vissa som kan? Hur gör du när du gör din kropp nöjd och lycklig? Hur vet du vad din kropp mår bra av och inte mår bra av? När lyssnar du på din kropp? Innan den har ont, eller när smärtan väl är där? Har du tid då? Kanske tar du hand om din kropp just så här idag:
Ger den rast, när den behöver.
Ger den rätt kost, vid rätt tillfälle.
Ger den vila, när den behöver
Lyssnar in dagsformen, innan du gör upp alla måste hinna med-listorna.
Tycker om den som den är.
Ger den beröm för vad den faktiskt orkar, och låter bli att gnälla om vad den inte kan.
Vårdar den bättre, än din bil.
Ger den tid på toa.
Stressar inte den.
Dövar inte smärtorna med tabletter, för att orka köra den snabbare.
Stannar upp under dagen, så att känslorna hinner med.
Värdesätter din kropp som en unik skatt.
Förstår att du inte kan få en ny kropp.
Ser till så att den är stark och har ett bra immunförsvar.
Förstår vilket under det är varje dag den orkar göra det du önskar.
Tar inte din kropps friskhet för givet.

Om du gör detta, så gör du rätt. Grattis till dig. Tänk viken tur din kropp har, som tas om hand av just dig, eller hur?

Att vara cell i din kropp

2 svar

orkidé

.

Har du någon gång funderat över hur det ser ut och upplevs att vara cell i din kropp? Hur dina organ mår? Hur dina celler sliter och släpar varje sekund för att du ska leva och det enda dom får tillbaka är klagan och krav. De får inte sina raster, i tid. När de har behov av ny näring, så har du inte tid att äta. När de behöver tömma ur avfallet de tagit hand om, har du inte tid att gå på toa. När de skriker av smärta, bedövar du dom med värktabletter, så att de ska fortsätta göra sitt jobb. När de behöver en liten stunds återhämtning, säger du att jobbet ska bli färdigt först. När de ligger utslagna, skadade och förtvivlade, så skickar du nya krav till dom. Varför kan man ju undra, tar du så sällan hand om din kropp? Om detta hade varit din arbetsplats, hade du stannat kvar då?

Vem och vad styr ditt liv?

Lämna ett svar

duva

.

Har du makten över din egen tid? Eller är det något annat som styr? Får du tid till det du vill uppleva under en dag på jorden, eller rinner tiden iväg till en massa annat? När vi försöker ta kontrollen över vår egen tid, skaffar man sig lätt lite motståndare på vägen. Olyckskorpar som kraxar. Avundsjuka blickar och konstiga suckar bakom ens rygg. Det är inget att bry sig om. Varför måste vi ha så långa förklaringar till ett simpelt nej. Till ett ja, krävs det minsann inga långa förklaringar. Varför är det så?

Frågar du dig med jämna mellanrum var du befinner dig i livet? Vad du behöver extra just nu och vad du vill ta bort. Förmodligen inte. Försök tänk tanken att ha ett litet utvecklingssamtal med dig själv, med jämna mellanrum. Hur trevligt låter inte det? Ha en god fika med dig själv och samtidigt titta över veckoplaneringen och se till så att där finns luckor till återhämtning. Inga svåra saker, men så himla besvärligt att genomföra. Varför är det så?

Hur kan vi ge mer till alla andra och samtidigt sätta oss själva på svältgränsen? Rättvist, eller hur? Våra celler i vår kropp är säkert världens lyckligaste som får leva just i en sådan kropp, som ingen prioriterar. Är det konstigt att sjukdomar dras till en olycklig och osedd kropp? Om inte du ser din kropps behov, vem ska då göra det?