.

Idag är det många som tagit farväl av en fantastisk själ, som nu lämnat jordelivet. Sorgen är kärlekens mörka baksida. Vi möter någon vi tycker om. Som vi älskar och inte vill vara utan, sen förlorar vi dom. Det här händer oss alla under vår vandring på jorden. Vi möts på begravningar och bröllop. Det är svårt för oss alla att sörja. Det viktiga är att minnas att sorgen har många ansikten och många olika reaktioner. Hur jag sörjer, gör kanske inte alla. Alla har vi olika sätt att se på döden. För mig så är döden en avslutning från det arbetsamma praktikplatsen på jorden.  Vi återvänder hem efter fullgjord tjänst. Där möts vi igen.För många är döden ett definitivt avsked och då blir förlusten så ofantligt mycket större.

Det är på jorden vi prövas. Det är här vi har smärta, elände och sjukdom. Det är på jorden vi sörjer och saknar. De som blir kvarlämnade behöver få stöd under en lång tid efteråt. Inte bara precis i början. Om du vandrar med någon i sorg, ha tålamod. Om du försöker trösta, ha tålamod. Om du förväntar dig ett tack, så kanske det inte kommer. När du tröstar, gör det villkorslöst. Förvänta dig inget. En dag är det din tur att ta på dig sorgedräkten. Din tur att ha ett krossat hjärta. Din tur att falla ner i sorgens bottenlösa brunn. Då behöver du få stöd, av någon som har tålamod med dig.

Vi måste minnas att en dag är det vår tur att sitta på första bänken, som närmast anhörig, på en begravning. Vi kommer alla att vandra den vägen och vi kommer inte undan. Hur vill du att man ska minnas dig, när sorgen angriper dina anhöriga?